Ibland känner jag min verkligen värdelös.

Jag kan inte förstå hur en enda människa kan styra någon annans tankar, känslor och humör helt och hållet? Hur jag mår och känner mig beror oftast på vad vi senast pratade om och hur länge sen det var sen vi hördes. På andra sidan Sverige men du styr fortfarande mitt välmående. Där kan man snacka makt.

Jag hatar nätterna. En av de få stundera på dygnet då man verkligen har tid att tänka, att känna efter.

Jag vet inte vad jag ska göra, vet inte hur jag vill ha det, men vet att det måste förändras på ett eller annat sätt, för så här ska det inte vara! Men på vilket sätt, det är frågan? Jag vill så gärna, men det kanske är meningslöst att fortsätta hoppas, kanske lika bra att ge upp? Ge mig svar. Lessnat på alla "jag vet inte" nu...

En och en halv vecka tills mamma kommer, jag lääängtar:)
och när dom åkt hoppas jag det bara dröjer några dagar innan jag får besök igen.

Regn idag, perfekt! Då behöver man inte ha dåligt samvete för att man ligger inne hela dagen;)