Livet är inte alltid rättvist och ibland rycks männsikor iväg allt för tidigt :'(
Kommer ihåg på bröllopet att jag berättade för dig hur underbart bra ni fått till det, du och Linda, och hur stark jag tyckte du var som klarade av att sköta allt även fast du var så sjuk. Du svarade att, det är klart att du orkar göra sånt du älskar och gav mig en stor kram. Det var det bästa sista minne jag kunnat få!
Det är en hemsk sjukdom som du hade oturen att drabbas av. Tänker på Linda, Alex, Erika, Max och Oliver och kan inte ens föreställa mig hur de känner just nu. Jag tycker så synd om er allihop <3
P-G, hoppas du har det bra där du är nu, sov gott <3