Dagens tanke.
Sitter och kollar igenom massa bilder och det är himla konstigt egentligen hur en person kan få en att ändra åsikt om dens utseende, bara genom att visa personligheten! Finns killar jag träffat som jag i början tycker är helt perfekta och sjukt snygga MEN som jag, efter jag lärt känna dom och vet hur de är kan kolla på nu och inte alls tycka att de ser nå speciellt bra ut egentligen och kan inte alls förstå hur jag kunde tycka dom va det snyggaste jag sett i början. Samtidigt som jag kan gå hur länge som helst utan att ens lägga märke till en person, men sen när man väl lära känna honom så tycker jag plötsligt att han är himla fin. Hur folk är spelar så sjukt stor roll i  hur man ser och uppfattar dom egentligen. är det en person jag tycker beter sig dåligt så lägger jag märke till alla småskavanker i utseendet oxå, och dom blir fulare, men är det däremot en som kanske inte ser nåt speciellt ut men är hur bra som helst, så bortser man från alla småfel och ser bara de fina sidorna hos personen.
Läskigt det där egentligen, men det stämmer nog himla bra att det är insidan som räknas. Skönhet kommer iniffrån!
Sen är det ju såklart så att det ofta är utsidan som får en att komma i närheten från början, det kan jag ju inte neka till, men finns inte den här bra människan inuti så är det tack och hej ganska fort ändå :)


Nej, ska dra på mig nå kläder och städa upp lite innan jag får finbesök, heeej