10 dagar.

Hitta en dagbok jag inte rört på ett år, och vart ju tvungen att läsa såklart. Är mystiskt egentligen hur man kan läsa något man skrev för flera år sen och verkligen känna känslan man kände då, mysko. Många bra minnen där, även mycket dåligt, men skönt att ännu en gång påminna mig själv att det är rätt nu, att det var lika bra.
Vet att jag sa att jag hatar dig, det är inte sant, det var ilska.
Aja, i vilket fall som helst är jag inte arg längre, inte ledsen, inte heller glad, utan mer lättad. Skönt att slippa fundera bara, slippa ligga vaken på nätterna och undra, utan kunna fokusera på annat. Nu är det såhär och kommer aldrig bli samma igen.
För inser när jag läser allt jag skrivit, för längesen, och även nu i slutet på olika lappar runt om i lägenheten, att det inte var det jag ville, egentligen. Det känns alltså braaa nu:)

Tio dagar, få tankar, inga tårar och känns bättre och bättre för varje dag som går. Det är inte lätt att släppa en människa man älskat och hållt ihop med i flera år, men jag är på god väg:)
Är för envis och stolt för att höra av mig och fråga, men hoppas du har det bra iaf!