jaa här blir det inte mycket skrivet, tiden räcker som inte till, och vet inte riktigt vad jag vill dela med mig av och vad som är bäst att hålla för sig själv?

har jobbat ungefär en miljon dagar, känns som jag är där jämt, men pengarna behövs ju. haft två seminarium och skrivit en tenta, fick precis reda på att jag blev godkänd i allt, så nu är det nya kurser som gäller. blivit singel igen sen sist med, efter många myskodagar kom vi fram till att ingen av oss va riktigt kär, så känns himla bra. tagit tag i träningen igen med, så kroppen börjar hitta tillbaka också, underbart!

men det är inte bara en dans på rosor ska ni veta, som vissa verkar tro. visst, jag tycker det är grymt kul att höra att folk är imponerade över hur jag klarar av både skolan och två jobb, jag tycker själv att jag gör det bra också, men jag tycker också att det är tufft ibland såklart. hatar att misslyckas så det är väl klart att jag inte berättar om stressen att hinna, oron att inte klara tentorna, tårarna då det blir för mycket, att knappt ha nån fritid och samtidigt känna att det inte finns någon här som jag verkligenverkligen kan prata med, beklaga mig för, gråta inför. det blir inte samma på telefon och nästan ingen som kommit ner, så är väl klart jag åker hem ofta. hemma kan jag va mig själv, koppla bort allt här nere och bara ta det lugnt med människor jag älskar att ha runt mig.

nej nu blir det inge mer klag, men kanske vissa borde fundera över det innan den drar slutsatser själv och tycker jag har det så jävla lätt. jag älskar mitt liv här nere såklart, men det betyder inte att det är lätt jämt! men det är väl det som är charmen med, att få kämpa för att lyckas, att få ha både bra och dåliga dagar och känna att man verkligen lever?