då och då smyger dom sig på, dom där jobbiga dagarna, dom där man känner för att stanna i sängen, sova bort hela dagen och komma på andra tankar.
idag är en sån dag, helt meningslös. legat i soffan, stirrat in i väggen och frågat mig själv vad som är fel, utan att komma fram till något vettigt svar.
egentligen är allt toppen, hade jag inte vart förstörd sen förut hade klumparna i magen aldrig existerat, att inte ha koll har blivit det värsta jag vet.
förväntar mig alltid det värsta, för är man förberedd blir man inte lika besviken, eller? men tänk vad skönt att bara kunna lita på känslan, på allt bra, slippa känna att det klumpar sig i magen var och varannan dag och bara kunna njuuuuta av stunden.
och den enda som förstår, den enda jag kunnat prata med är komiskt nog den som fått mig sån, som jag inte heller kan prata med längre, eller joo, men jag vill inte mer.
jag är så jävla töntig alltså, men kan inte rå för det, är sån jag blivit.
det är alltså vad jag gjort idag, oroat mig över massa som förhoppningsvis inte kommer hända, förberett mig på det värsta, gråtit en skvätt och slängt in massa tvättmaskiner där emellan. kul dag.